Det har verkligen gått upp för mig nu. Jag är den där lilla hästtönten trots allt. Snart 18 år och helt förälskad i dessa djur. Jag skulle aldrig kunna klara mig utan hästarna. Visst finns det dagar (speciellt på vintern) som man verkligen inte vill till stallet. Det är jobbigt, kallt, tungt, smutsigt osv osv osv. Det finns väldigt många orsaker till varför det är jobbigt och varför man inte borde hålla på med den här sporten. Men ändå går man upp tidigt varje morgon för att slänga ut hästarna, ändå mockar man ut alla dessa kärror med skit och trots det så får jag en bra känsla i kroppen när jag tänker på mina hästar, speciellt på Manne. Jag sitter här med ett leende på läpparna, som en liten tjej som börjat på ridskolan. Tiden står stilla i stallet så en timme känns som tio minuter. Mamma brukar få tjata på mig så vi kommer hem. Jag kan stå och mysa med Manne i evigheter. Än en gång, jag är en liten hästtönt och JAG ÄLSKAR DET!

Kom på mig själv med att jag tyckte det var såååå mycket roligare att komma på en outfit till Manne ikväll än att hitta kläder till mig själv. Efter Mannes träning ikväll kan jag inte må bättre. När jag tänker på min lilla ponny kommer jag på mig själv med att le. Han är så fin. Han är den som alltid får mig att bli glad (och vet hur han ska göra så mitt tålamod tar slut). Det bara är så, han och jag. Jag och han. Gud vad det kommer bli jobbigt att sälja honom. Men så är det. Får en klump i magen av bara tanken. Han kommer alltid vara min älskade Manne, och han vet det!


jag älskar dig